Pehtras blogg

Här om dagen kände jag själv att jag befann mig i värsta snurr situationen. Typ, man förstår vad andra tänker när de ser hela senariot.

Jag hade varit å hämtat barnen på dagis. Alla satt i bilen och var nu på väg till apoteket. Eftersom vi inte skulle hem direkt så hade jag varit duktig mamma och tagit med mig bananer till de små. Mitt under körningen langar jag bak bananer, skala banan och köra samtidigt går, allt går. Det blir tyst i några minuter, det mumsas på för fullt. Bra, tänker jag.

Parkerar och lastar ut barnen. Kommer in på apoteket, tar nummerlapp. Barnen hittar genast barn hörnan med kladdiga leksaker och läskiga gosedjur. Julia grabbar tag i en liten mjuk kanen i randiga kläder. Plötsligt börjar hon steppa och piper kissa, kissa. En snabb överblick säger mig att det finns inga toaletter inne på apoteket.
Säger till Jesper lite fort att , vi går ut och kissar, kommer snart. Han helt upptagen med några halv trasiga bilar, mumlar att  det är okej.

Jag tar Julia i armen och drar med henne ut fort. I handen har hon den randiga kaninen, jag tänker att det är lugnt vi kommer ju snart tillbaka. Min plan är ju inte direkt att sno en läskig liten kanin, men andra kan ju tro det eller hur. I alla fall är vi utanför apoteket och vad göra. Ingen toalett  men en kissenödig 2 åring. Ner med byxorna och så får hon vattna rabatterna.

Väl inne igen har självklart mitt nummer passerat och jag får ta en ny lapp. Sätter mig ner och pustar lite. Bing bing, vår tur. Går fram till damen. Sätter mig ner, det är liksom ett litet bås, Julia kommer och vill också vara på bänken bredvid mig. Hon står där och har nu möjlighet att pilla på allt som finns på disken. Samtidigt står Jesper och pillar på kort apparaten ( den man kan betala med kort ). Jag ber honom lite snällt att sluta pilla på alla knappar : Jag ska bara räkna mamma. Jaha , räkna då men tryck inte. Jag har lämnat receptet till kvinnan och nu är hon  på plats igen. Hon berättar hur jag ska göra med min medicin samtidigt som jag ser att Julia tar på alla de små käcka askarna med tuggummi i. Jag parerar och försöker få henne att ställa tillbaka askarna.

Jag betalar och då hör jag damen säga: Nej jag vill nog inte att du äter på den där.
Vrider på huvudet och ser att Julia fullständigt slabbar å biter på en av tuggummiaskarna. Neeeej tänker jag . Tar asken å torkar av den, rättar till plasten så att den ska återgå till sin vanliga form. Ställer tillbaka den i sitt ställ och ajjar Julia för sitt beteende.

Själv tänker jag, jag ska inte köpa den, inte mitt fel att de ställer saker på fel ställen. Packar ihop mina saker och försöker lämna disken ganska fort. Jag ser hur expediten tittar på asken flera gånger som tänker typ att, hon borde få betala för den där egentligen. Men jag fortsätter bara att packa ihop oss. Lämnar damen och ska nu ta oss ut ur butiken.

Alla dessa små vitamin piller burkar som finns på apotek är väldigt roliga för två åringar. Julia blir liksom besatt av några på vägen ut. Hon SKA bara ha en speciell burk. Då avslutas hela besöket med att jag får ta Julia under armen, slita burken ur hennes hand och höra henne skrika vägen ut genom dörrarna.

Tro mig, jag var lite lätt slut  och bestämde mig för att det inte alls är kul att ha med barnen på dessa diverse måste ärenden. Jag kände mig lika förvirrad och snurrig som Martina Haag och Ann Söderlund. Underbara tjejer men är jag verkligen lika snurrig. En av mina kolleger på jobbet berättade att när hon läst en intervju med Ann så tänkte hon på mig. Är det bra eller dåligt?